Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
homo·fonin1typ av musikalisk flerstämmighet där en stämma är ledande
medan de andra ackompanjerar
musikJFRcohyponympolyfoni
homofonin är vanlig inom t.ex. wienklassicismsedan 18642det att ord (lemman) har samma uttal
men olika stavning och (vanligen) betydelse
språkvet.JFRcohyponymhomografi
sedan ca 1960