Svensk ordbok 2009, webbversion
[hål`m-]
substantiv ~en ~ar
holm|gång·en●mycket hårdhänt eller blodig kamp
sport.tungviktsfinalen blev en fruktansvärd holmgång○urspr. om fornnordisk tvekamp på liv och död (ofta utkämpad på en holme)○ibl. bildligtdet blev en riktig holmgång i rättenen holmgång (mellan ngra), en holmgång (med/mot ngn)sedan 1697efter isl. holmganga; till holme och 1gång