Svensk ordbok 2009, webbversion

holmgång [hål`m-] substantiv ~en ~ar holm|­gång·en●mycket hård­hänt eller blodig kamp sport.tungviktsfinalen blev en fruktans­värd holmgång○urspr. om forn­nordisk tve­kamp på liv och död (ofta ut­kämpad på en holme)○ibl. bildligtdet blev en riktig holmgång i rättenen holmgång (mellan ngra), en holmgång (med/mot ngn)sedan 1697efter isl. holmganga; till holme och 1gång