Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. hjälparn, plur. ~, best. plur. hjälparna
hjälp·ar·en●person som lämnar (avgörande) hjälp
ofta nästan livsavgörande; spec. som ett slags namn på Kristus
yrk.en hjälpare i nödenJesus, Hjälparen som helar människorsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. hiälpare