Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hjort·en●typ av högbent, smidigt byggt hjortdjur vars hannar bär stora, greniga horn
särsk. om kronhjort och dovhjort
kokk.zool.hjortkalvhjortparkgaffelhjortsikahjortvitsvanshjortkungen lät plantera in hjortar i kronoparken○ibl. spec. om hannenJFRcohyponymhind
○äv. om motsvarande kött el. maträttsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. hiorter; gemens. germ. ord, besl. med lat. cer´vus ’hjort’; jfr horn