Svensk ordbok 2009, webbversion
hitt`ebarn
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hitte|barn·et●övergivet barn som andra än föräldrarna tar sig an
mest histor.samh.yrk.många äldre ungdomsböcker handlar om hittebarnsedan ca 1430Själens tröstfornsv. hittebarn