Svensk ordbok 2009, webbversion

hitt`ebarn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hitte|­barn·et●över­givet barn som an­dra än föräldrarna tar sig an mest histor.samh.yrk.många äldre ungdoms­böcker handlar om hittebarnsedan ca 1430Själens tröstfornsv. hitte­barn