Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
hiss`nahiss`na
verb ~de ~t
his(s)n·ar●(börja) känna svindel
som vid ett stup e.d.
psykol.hon hisnade när hon såg ner i avgrunden○äv. försvagatkänna stark häpnad
hon hisnade när hon fick veta vad hotellsviten kostade○i pres. part. äv.som förorsakar svindel
el. stark häpnad
hans hisnande lingångarkonstde hisnande djupenett hisnande äventyrhisna (av/över ngt/att+V/SATS)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. hisna; trol. besl. med 2hicka och ljudhärmande
Subst.:vbid1-182453his(s)nande