Svensk ordbok 2009, webbversion

his`na el. hiss`nahiss`na verb ~de ~t his(s)n·ar●(börja) känna svindel som vid ett stup e.d. psykol.hon hisnade när hon såg ner i av­grunden○äv. försvagatkänna stark häpnad hon hisnade när hon fick veta vad hotell­sviten kostade○i pres. part. äv.som för­orsakar svindel el. stark häpnad hans hisnande lingångarkonstde hisnande djupenett hisnande äventyrhisna (av/över ngt/att+V/SATS)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. hisna; trol. besl. med 2hicka och ljud­härmande Subst.:vbid1-182453his(s)nande