Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
hirs·en●ett sädesslag med små rundade ax i tät vippa
odlat för framställning av mjöl och gryn (till gröt) och som kreatursfoder, förr äv. i Sverige
kokk.vipphirs○äv. om besläktade gräsväxtervanligen i sammansättn.
hirssläktetkolvhirspärlhirssedan mitten el. senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. hers, hirs; av ty. Hirse; germ. ord av dunkelt urspr.