Svensk ordbok 2009, webbversion

hirs´ substantiv ~en hirs·en●ett sädes­slag med små rundade ax i tät vippa odlat för fram­ställning av mjöl och gryn (till gröt) och som kreaturs­foder, förr äv. i Sverige kokk.vipphirs○äv. om besläktade gräs­växtervanligen i sammansättn. hirssläktetkolvhirspärlhirssedan mitten el. senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. hers, hirs; av ty. Hirse; germ. ord av dunkelt urspr.