Svensk ordbok 2009, webbversion

hippodrom [-drå´m] substantiv ~en ~er hippo·drom·en●typ av kappkörningsbana urspr. i antiken, särsk. för häst­kapplöpningar, men ngn gång äv. om moderna an­läggningar för vissa cykel­tävlingar sport.○äv.cirkus(byggnad) sedan 1887; formen hippodromus 1822av grek. hippod´romos ’kapplöpnings­bana’, till hipp´os ’häst’ och drom´os ’lopp’; besl. med dromedar