Svensk ordbok 2009, webbversion
[-drå´m]
substantiv ~en ~er
hippo·drom·en●typ av kappkörningsbana
urspr. i antiken, särsk. för hästkapplöpningar, men ngn gång äv. om moderna anläggningar för vissa cykeltävlingar
sport.○äv.cirkus(byggnad)
sedan 1887; formen hippodromus 1822av grek. hippod´romos ’kapplöpningsbana’, till hipp´os ’häst’ och drom´os ’lopp’; besl. med dromedar