Svensk ordbok 2009, webbversion

hink`a verb ~de ~t hink·ar●ibl. med partikelnupp ta upp (vätska) i hink eller spann hinka (upp) vatten ur brunnen○ofta mer el. mindre bildligt, särsk. i ut­tryck för stor konsumtion av dryckvard.de satt och hinkade champagne med pris­tagarnahinka (upp) ngtsedan 1739; den bildliga bet. sedan 1987Subst.:vbid1-871632hinkande