Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
hink·ar●ibl. med partikelnupp
ta upp (vätska) i hink eller spann
hinka (upp) vatten ur brunnen○ofta mer el. mindre bildligt, särsk. i uttryck för stor konsumtion av dryckvard.de satt och hinkade champagne med pristagarnahinka (upp) ngtsedan 1739; den bildliga bet. sedan 1987Subst.:vbid1-871632hinkande