Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hink·en●(nästan) cylindriskt kärl med bärhandtag för transport av vätska
el. sand e.d.
hush.spel.JFRcohyponym1spanncohyponymämbar
plasthinkplåthinkskurhinkhämta två hinkar vatten till sommarstugan○äv. om motsvarande leksakungarna lekte med hink och spade i sandlådanen hink (ngt), en hink (med ngt)sedan 1509Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholmfornsv. hinker; sv. dial. hink, ink, äv. ’brunnssvängel, hävstång, med vars hjälp man hämtar upp vatten ur en brunn’; av lågty. henneke med samma betydelse, bildligt från personnamnet Henneke, Hinke, smeknamnsform av Heinrich, sv. Henrik