Svensk ordbok 2009, webbversion

hin`derlöpning substantiv ~en ~arofta förk. hinderhinder|­löp·ning·en●tävlingslöpning över en sträcka med ut­placerade hinder spec. om en friidrotts­gren med bockar och vatten­gravar sport.JFRcohyponymslätlöpning 3000 meter hinderlöpning○spec. äv. om häst­kapplöpning över hinder○spec. äv. om en gren i militär fem­kamp med hinder som ger illusion av fältmässiga förhållandenefter två grenar, skjutning och hinderlöpning, leder NNsedan 1881