Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~arofta förk. hinderhinder|löp·ning·en●tävlingslöpning över en sträcka med utplacerade hinder
spec. om en friidrottsgren med bockar och vattengravar
sport.JFRcohyponymslätlöpning
3000 meter hinderlöpning○spec. äv. om hästkapplöpning över hinder○spec. äv. om en gren i militär femkamp med hinder som ger illusion av fältmässiga förhållandenefter två grenar, skjutning och hinderlöpning, leder NNsedan 1881