Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n hexametrar
hexa·metr·ar●ett orimmat versmått med sexfotade versrader med omväxlande två- och trestaviga fallande takter
urspr. grekiskt; särsk. anv. i episka dikter
litt.vet.JFRcohyponymdistikon
Iliaden och Odysséen är skrivna på hexameter○äv. om enskild sådan versradnågra stapplande hexametrar(på) hexametersedan 1748till grek. hex´ ’sex’ och 2meter