Svensk ordbok 2009, webbversion

hexagon [-gå´n] substantiv ~en ~er hexa·gon·en●plan geometrisk figur som begränsas av sex sidor mat.bi­kupans vax­kakor är upp­byggda av ett mönster av hexagonersedan 1691till grek. hex´ ’sex’ och goni´a ’hörn, vinkel’