Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hertig·en●(titel för) mycket hög adelsman eller manlig medlem av kungahus
samh.yrk.hertigen av Windsorden nyfödde prinsen fick titeln hertigen av Jämtland○urspr. om (vald) krigsledare; senare om ledare för mer el. mindre självständigt större landområdehertigdömehertig (av ngt)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. härtogher; av lågty. hertoch med samma betydelse, eg. ’härförare’