Svensk ordbok 2009, webbversion

herr`eman substantiv ~nen herremän, best. plur. herremännen herre|­mann·en●person med hög social ställning vanligen iron. vid beskrivning av nu­tida förh.yrk.herremansmentalitetleva herremanspela herremanhan drömde om att åter­vända till hem­staden som herreman, ned­lusad med pengarsedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. herre­man