Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen herremän, best. plur. herremännen
herre|mann·en●person med hög social ställning
vanligen iron. vid beskrivning av nutida förh.yrk.herremansmentalitetleva herremanspela herremanhan drömde om att återvända till hemstaden som herreman, nedlusad med pengarsedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. herreman