Svensk ordbok 2009, webbversion

1hemm`a adverb ●i hemmet el. hem­trakten el. hem­landet spel.hemmabrukhemmasvenskhemmavarandede satt hemma hela kvällenhan ville vara hemma och ta hand om barnendet var hennes första helg hemma i Sverige efter tre år i ut­landetenligt under­sökningen måste fyra av tio barn hjälpa till hemma○äv. i ut­tryck för gemenskaps­känslor o.d. som hör samman med hemmethos mor­modern kände hon sig all­tid hemma○äv. i ut­tryck för att ngt har en naturlig och berättigad plats i ngt samman­hanganekdoter hör knappast hemma i en av­handlingden gamle kammar­herren hörde egentligen hemma i en annan tid○äv. för att beteckna lyckat resultat, särsk. i kort­spel men äv. all­männarekontraktet var hemmavi har fått en frist, men projektet är inte hemma änsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Blacksta, Södermanlandrunform haima, fornsv. hemma ’hem(vist); hemma’; bildn. till 1hem Borta bra men hemma bäst.Gammalt svenskt ordspråk
2hemm`a adjektiv, ingen böjning ●endast predikativt som har god kännedom eller goda färdigheter på visst om­råde Nollhan är inte så hemma på bilarsedan 1703se 1hemma