Svensk ordbok 2009, webbversion
adverb
●i hemmet
el. hemtrakten el. hemlandet
spel.hemmabrukhemmasvenskhemmavarandede satt hemma hela kvällenhan ville vara hemma och ta hand om barnendet var hennes första helg hemma i Sverige efter tre år i utlandetenligt undersökningen måste fyra av tio barn hjälpa till hemma○äv. i uttryck för gemenskapskänslor o.d. som hör samman med hemmethos mormodern kände hon sig alltid hemma○äv. i uttryck för att ngt har en naturlig och berättigad plats i ngt sammanhanganekdoter hör knappast hemma i en avhandlingden gamle kammarherren hörde egentligen hemma i en annan tid○äv. för att beteckna lyckat resultat, särsk. i kortspel men äv. allmännarekontraktet var hemmavi har fått en frist, men projektet är inte hemma änsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Blacksta, Södermanlandrunform haima, fornsv. hemma ’hem(vist); hemma’; bildn. till 1hem
Borta bra men hemma bäst.Gammalt svenskt ordspråk
adjektiv,
ingen böjning
●endast predikativt
som har god kännedom eller goda färdigheter
på visst område
Nollhan är inte så hemma på bilarsedan 1703se 1hemma