Svensk ordbok 2009, webbversion

hem`falla verb hemföll hemfallit hemfallen hemfallna, pres. hemfaller hem|­fall·er1(motstånds­löst) låta sig upp­tas av ngn o­lämplig syssel­sättning, metod e.d. Nollhemfalla åt/till alkohol­missbrukhemma­laget hemföll åt ett ineffektivt kortpassnings­spelhemfalla till/åt ngt/att+Vsedan 1827efter ty. heimfallen, anheimfallen med samma betydelse 2åter till­falla åld.Nollegendomen hemföll till kronanhemfalla till ngn/ngtsedan 16813vanligen perf. part. (genom tvång) ut­sättas för viss på­följd e.d. särsk. jur.; åld.jur.han är hemfallen till straffhemfalla ngn/ngt till ngtsedan 1829Subst.:vbid1-181181hemfallande (till 1 + 2)