Svensk ordbok 2009, webbversion
verb hemföll hemfallit hemfallen hemfallna, pres. hemfaller
hem|fall·er1(motståndslöst) låta sig upptas
av ngn olämplig sysselsättning, metod e.d.
Nollhemfalla åt/till alkoholmissbrukhemmalaget hemföll åt ett ineffektivt kortpassningsspelhemfalla till/åt ngt/att+Vsedan 1827efter ty. heimfallen, anheimfallen med samma betydelse
2åter tillfalla
åld.Nollegendomen hemföll till kronanhemfalla till ngn/ngtsedan 16813vanligen perf. part.
(genom tvång) utsättas för
viss påföljd e.d.
särsk. jur.; åld.jur.han är hemfallen till straffhemfalla ngn/ngt till ngtsedan 1829Subst.:vbid1-181181hemfallande (till 1 + 2)