Svensk ordbok 2009, webbversion

helikopter [-kåp´-] substantiv ~n helikoptrar heli·koptr·ar●en luft­farkost som lyfts av en propeller som roterar i horisontal­planet och bl.a. kan hänga o­rörlig i luften och landa mer el. mindre vertikalt trafik.helikopterambulanshelikopterförarehelikopterspaningde nöd­ställda fick räddas med helikopterhelg­trafiken bevakades av polisens helikoptrarsedan 1910av eng. helicopter med samma betydelse; av fra. hélicoptère med samma betydelse; till grek. hel´ix (genitiv hel´ikos) ’spiral’ och pteron´ ’vinge’