Svensk ordbok 2009, webbversion
[-kåp´-]
substantiv ~n helikoptrar
heli·koptr·ar●en luftfarkost som lyfts av en propeller som roterar i horisontalplanet
och bl.a. kan hänga orörlig i luften och landa mer el. mindre vertikalt
trafik.helikopterambulanshelikopterförarehelikopterspaningde nödställda fick räddas med helikopterhelgtrafiken bevakades av polisens helikoptrarsedan 1910av eng. helicopter med samma betydelse; av fra. hélicoptère med samma betydelse; till grek. hel´ix (genitiv hel´ikos) ’spiral’ och pteron´ ’vinge’