Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
hel·hets|vård·en●sjukvård som innebär omsorg om hela människan
dvs. i såväl fysiskt som psykiskt och socialt som andligt avseende; särsk. i fråga om svårt sjuka och döende patienter
med.psykol.JFRcohyponymlindringsvård
helhetsvården i livets slutskede på Bräcke Västergård○äv. konkretare om vårdenheten e.d.de svårt cancersjuka gästerna på helhetsvårdensedan 1982