Svensk ordbok 2009, webbversion

he`lhetsvård substantiv ~en hel·hets|­vård·en●sjuk­vård som inne­bär om­sorg om hela människan dvs. i så­väl fysiskt som psykiskt och socialt som andligt av­seende; särsk. i fråga om svårt sjuka och döende patienter med.psykol.JFRcohyponymlindringsvård helhetsvården i livets slut­skede på Bräcke Västergård○äv. konkretare om vård­enheten e.d.de svårt cancer­sjuka gästerna på helhetsvårdensedan 1982