Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
helg·on·et●religiös personlighet som fått erkännande för ett mycket fromt och moraliskt högtstående liv
särsk. i katolsk och ortodox kristendom
psykol.relig.yrk.helgonbildhelgondyrkanhelgonrelikskyddshelgonhon förklarades som helgon 100 år efter sin död○äv. försvagatmoraliskt mycket högtstående person
motståndsrörelsen bestod naturligtvis inte bara av helgonalla helgons dagsedag 2
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hälghon; till helig