Svensk ordbok 2009, webbversion

hel`ga verb ~de ~t helg·ar●göra eller hålla helig ngt åld.relig.helgad jord○spec.in­viga åt gudom templet är helgat åt Gud○äv. försvagatägna åt högre syfte e.d. hon har helgat sitt liv åt u-lands­arbetehelga ngt (åt ngn/ngt)sedan 800–900-taletrunristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)runform halkat (perf. part.), fornsv. hälgha Subst.:vbid1-180697helgande Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.Bibeln (1917 års övers.), 2 Mos. 20:8 (tredje budet, där dock ”sabbatsdagen” bytts ut mot ”vilodagen”)