Svensk ordbok 2009, webbversion
[hel´j]
substantiv ~en ~er
helg·en●period (om några dagar) med allmän ledighet från arbete och möjlighet till gudstjänstbesök
om de stora kyrkohögtiderna el. om vanliga veckoslut
relig.tid.helgfridhelgledighelgstämninglånghelgen stökig helg med flera fall av misshandelde åker till landet i helgenhan jobbar på annat håll och reser bara hem över helgernai helg och söcken○ofta med tonvikt på avkopplingibl. ngt vard.fira helgta helgnu har vi jobbat på hela veckan – nu är det dags att göra helg○äv. om (den arbetsfria perioden kring) 1 maj○spec. i hälsningsuttrycktrevlig helg!god helg!○ngn gång äv. i en sorts adverbiell användningjobba helg(på/under) helgen, (till) helgen, (över) helgen, (i) helgensedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. hälgh; bildn. till helig