Svensk ordbok 2009, webbversion

helg [hel´j] substantiv ~en ~er helg·en●period (om några dagar) med all­män ledighet från arbete och möjlighet till gudstjänst­besök om de stora kyrkohögtiderna el. om vanliga vecko­slut relig.tid.helgfridhelgledighelgstämninglånghelgen stökig helg med flera fall av miss­handelde åker till landet i helgenhan jobbar på annat håll och reser bara hem över helgernai helg och söcken○ofta med ton­vikt på av­kopplingibl. ngt vard.fira helgta helgnu har vi jobbat på hela veckan – nu är det dags att göra helg○äv. om (den arbets­fria perioden kring) 1 maj○spec. i hälsningsuttrycktrevlig helg!god helg!○ngn gång äv. i en sorts adverbiell an­vändningjobba helg(på/under) helgen, (till) helgen, (över) helgen, (i) helgensedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. hälgh; bildn. till helig