Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hejduk·en●person som villigt och blint tjänar ngn
i ngn betänklig verksamhet
af.JFRcohyponymunderhuggare
maffialedarens hejdukarngns/ngts hejduksedan 1792av ty. Heiduck ’betjänt (i ungerskt livré)’; av ungerska haidúk, plur., ’stråtrövare’