Svensk ordbok 2009, webbversion

hej`duk substantiv ~en ~ar hejduk·en●person som villigt och blint tjänar ngn i ngn betänklig verksamhet af.JFRcohyponymunderhuggare maffia­ledarens hejdukarngns/ngts hejduksedan 1792av ty. Heiduck ’betjänt (i ungerskt livré)’; av ungerska haidúk, plur., ’stråt­rövare’