Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
hege·moni·er●dominerande (politiskt) inflytande
pol.Tredje rikets strävan efter hegemoni i Europa○ibl. äv. om andra former av dominans, t.ex. kulturellai viss marxistisk teorisocialdemokraterna kom till makten men den borgerliga hegemonin bestodsedan 1829av grek. hegemoni´a ’ledning; herravälde’