Svensk ordbok 2009, webbversion

he`dning substantiv ~en ~ar hedn·ing·en●person med en tro som helt saknar sam­band med den kristna, judiska och muslimska traditionen ofta om person med religion med in­slag av mångguda­dyrkan, magi e.d. relig.yrk.mission var förr ofta synonymt med att om­vända hedningar○äv.person som är lik­giltig för kristendomen spec. om ateist ska du inte följa med till kyrkan för en gångs skull, gamle hedning?sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. heþninge; till heden