Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hedn·ing·en●person med en tro som helt saknar samband med den kristna, judiska och muslimska traditionen
ofta om person med religion med inslag av månggudadyrkan, magi e.d.
relig.yrk.mission var förr ofta synonymt med att omvända hedningar○äv.person som är likgiltig för kristendomen
spec. om ateist
ska du inte följa med till kyrkan för en gångs skull, gamle hedning?sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. heþninge; till heden