Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen hedersmän, best. plur. hedersmännen
heders|mann·en●pålitlig och hygglig person
psykol.yrk.den gamle hedersmannen brukade sticka till dem en slant då och då○spec., särsk. förr, om socialt underställd personvänligt men ibl. ngt nedlåtandevår trotjänare, den gamle hedersmannensedan 1791Gubben Noach, gubben Noach var en hedersman.Carl Michael Bellman, Fredmans sånger (1791), nr 36