Svensk ordbok 2009, webbversion

he`denhös [långt ö] substantiv, ingen böjning heden|­hös●i vissa ut­tryck mycket av­lägsen forn­tid historia.jorden har brukats ända sedan hedenhös i om­rådetsedan 1417öppet brev utfärdat på uppdrag av biskop Knut i Linköping om tiondetillhörighet (Svenskt Diplomatarium)fornsv. af hedhnom hös ’från ur­minnes tid’, till hös ’huvud­skalle’, i samman­sättningar ofta ’karl’, allt­så eg. ’från hednisk karls tid’ Barna HedenhösTecknad barnboksserie av Bertil Almqvist