Svensk ordbok 2009, webbversion

hed substantiv ~en ~ar hed·en●(om­råde som består av) torr, närings­fattig slätt­mark med växtlighet av huvud­sakligen ris, mossor och lavar geogr.hedmarkfjällhedljunghedsandhedgenom kal­huggning har många skogar i Nordvästeuropa över­gått till hedarsedan 1287 (i ort­namn)intyg på prosten Vimunds del av ett fiske i östgötska Kisa socken (Svenskt Diplomatarium)fornsv. heþ; gemens. germ. ord med släktingar i keltiska språk