Svensk ordbok 2009, webbversion
hebré
substantiv ~n ~er
hebré·er●israelit
i Gamla testamentets värld
land.relig.yrk.○i Nya testamentet ibl.hebreisktalande jude
sedan 1502Ord med hvilka påskljusen vigas (Svenska Kyrkobruk)fornsv. hebrear, plur.; av lat. hebræ´us; av hebr. ibri, eg. ’ngn från andra sidan (av floden)’