Svensk ordbok 2009, webbversion

hebré substantiv ~n ~er hebré·er●israelit i Gamla testamentets värld land.relig.yrk.○i Nya testamentet ibl.hebreisktalande jude sedan 1502Ord med hvilka påskljusen vigas (Svenska Kyrkobruk)fornsv. hebrear, plur.; av lat. hebræ´us; av hebr. ibri, eg. ’ngn från an­dra sidan (av floden)’