Svensk ordbok 2009, webbversion
hass´el
substantiv ~n hasslar
hassl·ar●en hög buske vars frukter är välsmakande nötter
bot.hasselsnårhasseln blommar tidigt på bar kvistsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. hasl; gemens. germ. ord, motsvarande lat. cor´ulus ’hassel’