Svensk ordbok 2009, webbversion

hass´el substantiv ~n hasslar hassl·ar●en hög buske vars frukter är väl­smakande nötter bot.hasselsnårhasseln blommar tidigt på bar kvistsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. hasl; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. cor´ulus ’hassel’