Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
harp·un·en●ett spjutliknande, hullingförsett fångstredskap som skjuts eller kastas mot villebrådet
och är fästat vid en lina som villebrådet kan hämtas in med; särsk. anv. vid säl- och valfångst
jakt.verkt.harpunkanonharpunlinasedan 1674via ty. av nederl. harpoen; av fra. harpon, diminutiv till harpe ’klo’; av omdiskuterat urspr.