Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n harpor
harp·an1ett stort stränginstrument vars ton har ljus klang och lång efterklang
och ofta har ansetts som överjordiskt vacker
musikharpolekharpspelnyckelharpasedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. harpa; gemens. germ. ord av ovisst urspr.; ev. besl. med harv
2ett redskap för sortering av grövre och finare korn
t.ex. av spannmål el. grus; bestående av en ram med galler
jordbr.verkt.sedan 1675trol. till harpa 1
3frånstötande (äldre) kvinna
nedsätt.yrk.hon är en gammal harpasedan 1734sv. dial. harpa ’gammal, ful kvinna; trollpacka’; av ovisst urspr., ev. besl. med harpa 1