Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
harm·on·isk1som har att göra med samklangen mellan toner
musikharmoniska studier i den musikaliska nationalromantikensedan 18022som kännetecknas av ordnad och välljudande samklang mellan toner
musikett harmoniskt ackorden harmonisk klangharmoniska stämmor○äv. bildligt, spec. om andra sammansatta sinnesintryckfärger och linjer bildade ett harmoniskt helt○spec. äv. om relationer o.d.olika minoriteters harmoniska samlevnadsedan 17943som kännetecknas av (inre) balans och frid
om person el. omständigheter av betydelse för person
psykol.JFRcohyponymapollinisk
ett harmoniskt och lyckligt barnett harmoniskt äktenskapett harmoniskt livsedan 1794