Svensk ordbok 2009, webbversion

harmo´nisk adjektiv ~t harm·on·isk1som har att göra med sam­klangen mellan toner musikharmoniska studier i den musikaliska national­romantikensedan 18022som känne­tecknas av ordnad och väl­ljudande sam­klang mellan toner musikett harmoniskt ackorden harmonisk klangharmoniska stämmor○äv. bildligt, spec. om an­dra samman­satta sinnes­intryckfärger och linjer bildade ett harmoniskt helt○spec. äv. om relationer o.d.o­lika minoriteters harmoniska sam­levnadsedan 17943som känne­tecknas av (inre) balans och frid om person el. om­ständigheter av betydelse för person psykol.JFRcohyponymapollinisk ett harmoniskt och lyckligt barnett harmoniskt äktenskapett harmoniskt livsedan 1794