Svensk ordbok 2009, webbversion

harmonie´ra verb ~de ~t harm·oni·er·ar1passa väl i­hop med ngt; spec. i estetiskt av­seende men äv. all­männare komm.konstvet.färgerna harmonierade välhatten harmonierade inte med den övriga klädselnharmoniera med ngtsedan 17932få att passa i­hop form.som politiker vill hon att människors intressen och önskningar harmonieras på bästa sättharmoniera ngtsedan 1850till harmoni Subst.:vbid1-179768harmonierande, vbid2-179768harmoniering; harmoni