Svensk ordbok 2009, webbversion
har
`
ma
verb
~de ~t
harm·ar
●
vålla förtret eller förargelse
men knappast harm
psykol.
det harmar mig att jag inte sade ifrån
harma ngn
sedan början av 1500-talet
Sagan om Didrik af Bern
fornsv.
harma
Subst.:
harm