Svensk ordbok 2009, webbversion

harakiri [-ki´-] substantiv ~n hara·kirin●(hög­tidligt) själv­mord genom uppristning av magen en traditionell metod i Japan psykol.○äv. bildligtvett­löst handlande som leder till katastrof svartspelaren begick harakiri genom att blott­ställa kungensedan 1882av jap. harakiri med samma betydelse, till hara ’mage, buk’ och kiri ’(att) skära’