Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ki´-]
substantiv ~n
hara·kirin●(högtidligt) självmord genom uppristning av magen
en traditionell metod i Japan
psykol.○äv. bildligtvettlöst handlande som leder till katastrof
svartspelaren begick harakiri genom att blottställa kungensedan 1882av jap. harakiri med samma betydelse, till hara ’mage, buk’ och kiri ’(att) skära’