Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. hantverkarn, plur. ~, best. plur. hantverkarna
hant|verk·ar·en●person som yrkesmässigt utövar ett hantverk
arb.yrk.hantverkare som skomakare, bagare och smederhan är hemmafixare och anlitar sällan hantverkare○äv.person med viss teknisk färdighet
ibl. med antydan om brist på skaparkraft, originalitet o.d.
som forskare är han bara en trägen hantverkaresedan 1552