Svensk ordbok 2009, webbversion

han`tverkare substantiv ~n äv. vard. hantverkarn, plur. ~, best. plur. hantverkarna hant|­verk·ar·en●person som yrkesmässigt ut­övar ett hant­verk arb.yrk.hantverkare som sko­makare, bagare och smederhan är hemma­fixare och an­litar sällan hantverkare○äv.person med viss teknisk färdighet ibl. med an­tydan om brist på skapar­kraft, originalitet o.d. som forskare är han bara en trägen hantverkaresedan 1552