Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. hantlangarn, plur. ~, best. plur. hantlangarna
hant|lang·ar·en●person som hjälper till med grövre eller enklare göromål
vanligen i ngt kroppsarbete som kräver yrkesskicklighet
arb.yrk.han började som hantlangare åt en murare○äv. bildligtperson som (blint) tjänar som ngns verktyg eller redskap
diktatorns hantlangarengns hantlangare, en hantlangare till/åt ngnsedan 1641av ty. Handlanger med samma betydelse; till hand och langa