Svensk ordbok 2009, webbversion

han`tlangare substantiv ~n äv. vard. hantlangarn, plur. ~, best. plur. hantlangarna hant|­lang·ar·en●person som hjälper till med grövre eller enklare göro­mål vanligen i ngt kropps­arbete som kräver yrkes­skicklighet arb.yrk.han började som hantlangare åt en murare○äv. bildligtperson som (blint) tjänar som ngns verk­tyg eller redskap diktatorns hantlangarengns hantlangare, en hantlangare till/åt ngnsedan 1641av ty. Handlanger med samma betydelse; till hand och langa