Svensk ordbok 2009, webbversion

han`sa substantiv ~n hans·an●vanligen best. f. sing. och med versal ett medel­tida förbund av tyska handels­städer med förgreningar i hela norra Europa histor.pol.hanseförbundethansestadden vendiska Hansan med Lübeck i spetsen○äv. bildligtett märkbart intresse för en ny industriell och kommersiell hansa kring Öster­sjönsedan 1449 (i sammansättn.)brev från kung Karl till danske kungen (Styffe)fornsv. hänse; av lågty. hanse, ty. Hanse ’köpmansgille’, äldre ’följe; krigarskara’