Svensk ordbok 2009, webbversion

hanrej [ha`n-äv.-rej´] substantiv ~en, plur. ~ar äv. ~er hanrej·en●bedragen äkta man ofta med ton­vikt på det löjliga in­tryck en så­dan an­ses göra åld.släkt.yrk.sedan 1624av lågty. hanerei med samma betydelse, eg. ’kapun’, till hane ’tupp’