Svensk ordbok 2009, webbversion
hanrej
[ha`n-äv.-rej´]
substantiv ~en, plur. ~ar äv. ~er
hanrej·en●bedragen äkta man
ofta med tonvikt på det löjliga intryck en sådan anses göra
åld.släkt.yrk.sedan 1624av lågty. hanerei med samma betydelse, eg. ’kapun’, till hane ’tupp’