Svensk ordbok 2009, webbversion

hang substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hang·et●bergs­sluttning med jämn upp­vind som möjlig­gör segel­flygning geogr.sport.○äv. om sluttning som är lämplig för annan sport, särsk. om (brant del av) skid­backeslalomhangsedan 1942av ty. Hang med samma betydelse, till hangen ’hänga’