Svensk ordbok 2009, webbversion
hang
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hang·et●bergssluttning med jämn uppvind
som möjliggör segelflygning
geogr.sport.○äv. om sluttning som är lämplig för annan sport, särsk. om (brant del av) skidbackeslalomhangsedan 1942av ty. Hang med samma betydelse, till hangen ’hänga’