Svensk ordbok 2009, webbversion

han`dskakning substantiv ~en ~ar hand|­skak·ning·en●ömse­sidigt fattande och skakande av (höger)händer särsk. vid av­sked el. möte komm.JFRcohyponymhandslag de ut­bytte handskakningar och rygg­dunkningar med de lång­väga gästernahandskakning (mellan ngra), handskakning (med ngn)sedan 1842