Svensk ordbok 2009, webbversion

han`dräckning substantiv ~en ~ar hand|­räck·ning·en1hjälp med enklare göro­mål spec. mil. men äv. all­männare mil.serv.handräckningsmanskapge handräckninglämna handräckningplutonen kommenderades till handräckning i köket○äv. om person som ut­för dettatjänst­göra som handräckningsedan 16062åt­gärd som före­tas av myndighet efter o­fullständig prövning t.ex. om domstolsåtgärd för att trygga en för­fördelad parts rättigheter medan rätte­gång än­nu på­går Noll○äv.hjälp att genom­föra domstols- eller myndighets­beslut krono­fogden måste begära handräckning av polisen○äv.hjälp som en myndighet lämnar en annan myndighet sedan 1684