Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hand|räck·ning·en1hjälp med enklare göromål
spec. mil. men äv. allmännare
mil.serv.handräckningsmanskapge handräckninglämna handräckningplutonen kommenderades till handräckning i köket○äv. om person som utför dettatjänstgöra som handräckningsedan 16062åtgärd som företas av myndighet efter ofullständig prövning
t.ex. om domstolsåtgärd för att trygga en förfördelad parts rättigheter medan rättegång ännu pågår
Noll○äv.hjälp att genomföra domstols- eller myndighetsbeslut
kronofogden måste begära handräckning av polisen○äv.hjälp som en myndighet lämnar en annan myndighet
sedan 1684