Svensk ordbok 2009, webbversion

han`dpåläggning substantiv ~en ~ar hand|­på·lägg·ning·en●symbolisk beröring (av ngn) med handen var­vid andlig kraft tänks över­föras; spec. vid kyrkliga ämbetsvigningar e.d. samt vid botande av sjuka relig.○ibl. äv. om spec. form av manuell kontrollofta skämts.bil­provningen kompletterade kontrollen med handpåläggningsedan 1842