Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
hand|på·lägg·ning·en●symbolisk beröring (av ngn) med handen
varvid andlig kraft tänks överföras; spec. vid kyrkliga ämbetsvigningar e.d. samt vid botande av sjuka
relig.○ibl. äv. om spec. form av manuell kontrollofta skämts.bilprovningen kompletterade kontrollen med handpåläggningsedan 1842