Svensk ordbok 2009, webbversion
han`dläggare
substantiv ~n äv. vard. handläggarn, plur. ~, best. plur. handläggarna
hand|lägg·ar·en●tjänsteman som (självständigt) vidtar åtgärder i ett ärende
särsk. inom förvaltningen
admin.yrk.hon är handläggare vid arbetsförmedlingenen handläggare (av ngt)sedan 1956