Svensk ordbok 2009, webbversion

han`dläggare substantiv ~n äv. vard. handläggarn, plur. ~, best. plur. handläggarna hand|­lägg·ar·en●tjänste­man som (själv­ständigt) vid­tar åt­gärder i ett ärende särsk. in­om förvaltningen admin.yrk.hon är handläggare vid arbets­förmedlingenen handläggare (av ngt)sedan 1956