Svensk ordbok 2009, webbversion
handikappa
[
han
`
d-
äv.
han
´
d-
]
verb
~de ~t
handi·kapp·ar
●
vanligen perf. part.
ge sänkt prestationsförmåga
med.
han handikappades av lårskadan
handikappa ngn
sedan ca 1930
Subst.:
handikapp