Svensk ordbok 2009, webbversion

han`dha äv. åld. han`dhavahan`dhava verb handhade handhaft, pres. handhar äv. åld. handhaver hand|­har, hand|­hav·er●vara an­svarig för ut­förandet, förvaltningen e.d. av ngt NollJFRcohyponymsköta under­visningen bör handhas av behöriga lärarehandha ngtsedan 1639Subst.:vbid1-179118handhavande