Svensk ordbok 2009, webbversion
han`dgemäng
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hand|ge·mäng·et●slagsmål
särsk. med nävarna
komm.mil.råka i handgemängkomma i handgemäng○äv.närstrid
särsk. mil.ett handgemäng (mellan ngra), (i) handgemäng (med ngn)sedan 1704av ty. Handgemenge med samma betydelse, till mengen ’blanda’