Svensk ordbok 2009, webbversion

han`dgemäng substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hand|­ge·mäng·et●slags­mål särsk. med nävarna komm.mil.råka i handgemängkomma i handgemäng○äv.när­strid särsk. mil.ett handgemäng (mellan ngra), (i) handgemäng (med ngn)sedan 1704av ty. Handgemenge med samma betydelse, till mengen ’blanda’