Svensk ordbok 2009, webbversion
ha
`
nbjälke
substantiv
~n hanbjälkar
han|bjälk·en
●
vågrät bjälke som förbinder sparrarna i en (större) takstol
byggn.tekn.
sedan 1672
efter lågty.
hanebalken
med samma betydelse, till
hane
’tupp’