Svensk ordbok 2009, webbversion

ham`la verb ~de ~t haml·ar●kapa toppar och grenar på löv­träd; (förr) i syfte att få bränsle el. löv till kreaturs­foder jordbr.JFRcohyponymunderkvista de skånska vallarna med hamlade pilarhamla ngtsedan 1737 i sin nuv. bet.jfr fornsv. hambla ’stympa’; gemens. germ. ord; jfr hammel Subst.:vbid1-178604hamlande, vbid2-178604hamling