Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
haml·ar●kapa toppar och grenar på
lövträd; (förr) i syfte att få bränsle el. löv till kreatursfoder
jordbr.JFRcohyponymunderkvista
de skånska vallarna med hamlade pilarhamla ngtsedan 1737 i sin nuv. bet.jfr fornsv. hambla ’stympa’; gemens. germ. ord; jfr hammel
Subst.:vbid1-178604hamlande,
vbid2-178604hamling